Känns som baksmälla

      Kommentarer inaktiverade för Känns som baksmälla

It is Nap Time! — Cartoon by the Rev. Jay Sidebotham and the Church Pension Group: www.cpg.org/global/online-resources/cartoons/

Efter en intensiv period med inlägg var och varannan dag blev det nu plötsligt en oplanerad paus. Påsken sög musten ur mig så att jag känt mig både psykiskt och fysiskt trött. Seriestrippen ovan kändes otroligt träffande! Helst hade jag varit ledig några dagar direkt efter påsken, men det har inte funnits tid för. Nu, den här vapp-veckan tar jag ut alla flyttade lediga dagar som samlats på hög. Det är grymt skönt att ha nästan hela veckan ledigt!

Förra veckan innehöll ett varv till Åbo för att banda radioandakten, ett talko i trädgården kring prästgården, ett kapellrådsmöte, en torsdagsträff, en uppvaktning vid veteranstenen på veterandagen och till slut en högmässa på söndagen. Inga ovanliga saker, men uj vad min hjärnas kuggar gick trögt den veckan!

Till talkot kom några snälla församlingsbor kom med och röjde. Som tack fick de en sopplunch. Det är roligt med talko. För fast det är jobbigt är det roligt att arbeta tillsammans och när man genast ser resultat av sitt arbete är det ännu roligare. Nu när det mesta av slyet är undanröjt kan man plötsligt se att det finns ett båthus i stranden. Prästgården står inte heller längre dolt bakom tjocka buskagen utan syns fint från kyrkan.

För några veckor sen hade jag planer på att åka över till Stockholm en dag för att turista lite under min ledighet, men de planerna har torkat in. Det finns inte ork för något extra över huvud taget. Få se om jag ens kommer mig för att strosa i skog och mark, påta i trädgården och kanske läsa någon trevlig bok, för det är sådant jag skulle vilja göra. Det är sådant som lugnar och läker själen.

För tillfället är det bästa att inte behöva ställa väckarklockan. Att veta att jag får sova tills jag vaknar av mig själv är för mig bra sömnmedicin. Sen är ju nog listan på saker jag skulle vilja får gjorda här hemma hur lång som helst, men kanske om jag tar en sak i taget så blir i alla fall något gjort?