Jag valde en pompös rubrik, fast det bara handlar om att jag avslutat ett förtroendeuppdrag efter den utsatta tiden. Egentligen tycker jag inte riktigt att man kan kalla det för en era, men det finns ingen som hindrar mig när jag väljer rubriker. Så jag kan vara hur pompös som helst!
För sex år sedan blev jag medlem i Finlands svenska prästförbunds styrelse och lite senare blev jag ordförande. I paketet ingick en post i styrelsen för Finlands kyrkas prästförbund.
Prästförbundet har en tidsgräns på 6 år och nu var det dags för mig att låta stafettpinnen gå vidare. Så, i går var jag på mitt sista styrelsemöte och fullmäktigemöte för Finlands kyrkas prästförbund i Tammerfors. Det var trevligt som alltid. Förutom de vanliga återkommande ärendena diskuterade vi en fråga som för en del är både eldfängd och känslostyrd. Vi behövde inte komma till ett klart beslut ännu, men diskussionen visade att det finns många aspekter att ta i beaktande. Ärendet kan motiveras åt flera håll med Bibeln som rättesnöre, men när det gäller diskussionen i fackförbundet är det inte de teologiska argumenten som ska väga tyngst, utan omsorgen om prästernas och kyrkans anställdas arbetsvillkor. Jag kände att här är de som sitter i styrelsen och fullmäktige för fackförbundet verkligen med och påverkar i viktiga ärenden. Och tänk att jag har fått vara en av dem!
Nu känns det ändå ganska skönt att få lämna det här uppdraget åt sidan. Det har tagit en hel del tid och krafter som jag hellre vill sätta på mitt jobb och mitt eget liv i fortsättningen. Men lärorikt har det varit och alldeles fantastiskt att få lära känna så många människor som jag aldrig annars hade träffat!
Här sitter jag och Kyrkråttan bredvid Mirja-Liisa Lindström, kyrkoherde i Tornion seurakunta, som även hon avslutar sin period i Prästförbundet. Hon ska gå i pension om ett år, så det lär inte bli någon come-back för henne. För mig finns kanske den möjligheten om jag någon gång får lust till det igen, men det får framtiden utvisa. Just nu är jag nöjd med min insats och tackar för mig.