När jag var dryga tjugo år funderade jag vad det skulle bli av mig. Jag hade en hel räcka av olika arbetserfarenheter och det kändes som att det inte fanns någon röd tråd alls i det hela. När jag började jobba som församlingsmästare såg jag plötsligt att mina arbetserfarenheter var som lapparna i ett lapptäcke. Olika erfarenheter från olika branscher som tillsammans bildade ett vackert mönster i ett varmt täcke. Det hade hela tiden funnits en plan jag inte vetat något om och mina erfarenheter blev en stadig grund för arbetet i församlingen.
Nu när skribalägret tog slut var jag varm inombords och fylld av glädje över att ha ett så givande, roligt och fantastiskt läger bakom mig. Jag känner mig välsignad över att få ha ett så fint arbete och att få känna att det blev så bra.
Jag har tidigare skrivit om självkänsla och självförtroende, till exempel 2018 och 2021. Jag kämpar fortfarande med dem, men kanske lite minde för vart år som går. Jag vågar allt mera tro på att jag är bra sådan som jag är.
När jag kom hem från lägret och berättade om det för min man, sa han att det låter som om jag är på rätt plats nu. Jag kan inte annat än hålla med honom. Det känns som att jag har hittat min uppgift och min plats i livet, åtminstone för tillfället. Ingen vet vilka planer Gud har i rockärmen för min framtid, men vad det än blir, så blir det säkert bra.
En sen kväll under lägret gick jag ner till stranden för att njuta av stillheten och det magiska försommarljuset.