Min hemförsamling Väståbolands svenska församling är en geografiskt utspridd skärgårdsförsamling. Den kom till 1.1.2009 genom en sammanslagning av fem självständiga församlingar som tidigare verkade i fem självständiga kommuner. Det här har ibland varit smärtsamt och fortfarande märks vissa regionala skillnader.
Den här församlingen och den finskspråkiga församlingen på området bildar tillsammans Pargas kyrkliga samfällighet. Det är en stödenhet som har hand om byråkrati, ekonomi och fastigheter. (Längre ner i texten skriver jag bara församlingarna när det tekniskt korrekta skulle vara att säga samfälligheten.) I samband med sammanslagningen fick samfälligheten ansvar för en hel massa fastigheter som de tidigare självständiga församlingarna ägt. Det har inte alltid varit lätt att ens veta vilka fastigheter det handlar om.
För att man ska kunna ta hand om det man äger behöver man ha koll på vad man äger och i vilket skick det är. Sen när man har koll på det, behöver man fundera på vad man använder det man äger till och om man har råd att hålla sig med allt det man äger. Alla som någon gång bott i ett hus är säkert medvetna om att hus behöver skötas om. Och fast man sköter om dem så slits de och behöver reparationer med jämna mellanrum. Och det här kostar pengar.
Igår deltog jag i ett möte för allmänheten där man presenterade den fastighetsstrategi som håller på att göras upp för alla de fastigheter församlingarna äger. Det här infomötet hölls för att alla ska ha en möjlighet att kommentera planen nu medan den ännu är i planeringsskedet. Så det var lite trist att inte särskilt många vanliga församlingsbor kom till mötet. Men det här var inte det enda mötet som hållits, utan det har hållits ett möte i varje del av församlingen så att man på alla håll kunnat bekanta sig med planen. Och det tycker jag är jättefint ordnat! För den som missat infon om fastighetsstrategin och mötena kan ännu kontakta Pargas kyrkliga samfällighet och begära att få utkastet till strategi.
Det är fascinerande att höra hur otroligt många byggnader det rör sig om och hur vidsträckta marker som församlingarna äger! Det finns ca 90 byggnader vars yta uppgår till ca 13 000 kvadratmeter. Det är ungefär samma storlek som två fotbollsplaner! Samtidigt bör nämnas att det i de två församlingarna finns ca 11 000 medlemmar så det finns över en kvadratmeter per person!
Det finns mycket man kunde diskutera kring alla fastigheterna, men kärnfrågan är – behöver församlingarna alla dessa fastigheter? Eller krassare sagt: vilka fastigheter är så viktiga att de måste finnas kvar i församlingarnas ägo – för det kommer inte att finnas pengar att hålla kvar precis allting.
Det självklara (åtminstone i det här skedet) är att kyrkor och kapell ska ägas och bevaras. Men allt det andra – hur ska man göra med det? Det här väcker känslor och helst vill man behålla allt. Men faktum är att det inte kommer att vara möjligt och då behöver man en strategi för framtiden.
PS Mera kan du läsa i Åbo Underrättelsers artikel.