Nåd vare med eder och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus skrev en person jag egentligen inte kände till mig i en diskussion på sociala media. Jag ryggade mentalt tillbaka även om jag förstod att orden var aningen skämtsamt skrivna och i all välmening.
Orden har med sina ålderdomliga ordformer en klang av gångna tider. Betydelsen är en hälsning med en önskan om det allra bästa till mottagaren, men speciellt när orden uttalas någon annanstans än i kyrkan går det kalla kårar på min rygg. För mig speglar orden också en inställning om att det var bättre förr, då när kvinnan visste sin plats och inte tog sig friheten att tro att även hon kan vara kallad av Gud till ämbetet.
Det här är ju helt galet. Hur kan en fridshälsning få den betydelsen för någon? Tja, på samma sätt som när någon inleder en mening med “snälla vän” och man instinktivt förstår att nu menar personen i princip “idiot” med sina sockersöta ord.
Så vi behöver vara försiktiga med våra ord. Inte så att vi alltid behöver utgå ifrån att vi missförstås, men med en medvetenhet om att det som är fint eller neutralt för mig kan väcka obehag hos någon annan. Speciellt fackspråk eller uttryck en viss grupp använder sig av kan för andra vara helt obegripligt eller rent av väcka negativa reaktioner.
Det “språk” som ofta omger mig kallas lekfullt för kyrkiska – ord och uttryck som mest bara används inom kyrkan. Att översätta kyrkiskan till helt vanlig svenska kan vara utmanande för vissa uttryck är ju så beskrivande, tycker den som förstår vad som menas. Men för den som inte är bekant med kyrkiskan kunde det lika gärna vara hebreiska.
Så idag önskar jag att Gud ska visa dig sin godhet och att Jesus ska ge dig lugn i själen.