Nu har jag varit utan jobb i två och en halv månad och jag har landat på nåt sätt. Sysslolös har jag ju inte varit, men jag har rätt långt kunnat styra vad jag gjort. Jag har haft tid att för det mesta göra vad som fallit mig in eller låta bli om jag inte känt för det. Det har varit en tid av återhämtning och det har gjort gott.
Det är 20 år sedan jag var arbetslös förra gången, så kanske det är okej att faktiskt njuta av den lediga tiden? Kanske jag kan tillåta mig att fortsätta med ett lite långsammare tempo?
Uttrycket between jobs (mellan arbeten) indikerar att det finns något som väntar. Ibland kan det hända att det är något man hoppas på, ibland något man vet att ska komma. För mig har det varit något som jag hoppats på och nu har det blivit till något jag vet att ska komma.
Det som väntar är en deltidstjänst på viss tid med uppgifter som jag sysslat med vid sidan om redan några år. Det känns spännande att få ta ett steg vidare på det området och få ta större ansvar, samtidigt som det känns tryggt att ha lite erfarenhet och bekanta människor att luta sig tillbaka på.
Att det är en deltidstjänst på viss tid är helt suveränt för mig just nu. Det ger lite stadga åt min situation, men samtidigt ligger framtiden öppen på ett för mig behagligt sätt. Det finns tid att bli klar med pastoralexamen och tid att fortsätta andas. Kanske blir det här ett mellanspel eller så blir det en början på något nytt? Varje ny dörr som öppnas kan vara en portal till något nytt och spännande!