Jag har börjat inse att den här bloggen inte enbart är för mitt egna höga nöjes skull. Den har blivit ett arbetsredskap, på samma sätt som facebook numera är det.
I bloggen skriver och berättar jag om mitt arbete och församlingens verksamhet. Jag vet att det är många i församlingen som läser mina texter. Genom bloggen når jag många flera än de som jag träffar ansikte mot ansikte i jobbet. Det har hänt sig att mitt predikomanuskript har lästs av tre gånger flera personer än de som var i kyrkan den gudstjänsten!
Via facebookgruppen Houtskär INFO når jag väldigt många. I skrivande stund har den gruppen 1852 medlemmar, fast det bara bor ~500 personer i kommundelen Houtskär! Där postar jag inlägg med bild som berättar om den kommande gudstjänsten eller annan viktig verksamhet. Gudstjänstinläggen berättar också vilka psalmer vi kommer att sjunga. Jag tänker att om man inte har möjlighet att delta kan man ta del av psalmskatten ändå. Eller så kan man ju öva lite innan gudstjänsten om man vill.
Man kan fråga sig om det här är ett bra sätt att nå människor eller om det är ännu någonting som får folk att låta bli att komma fysiskt på plats till verksamheten? Jag vill tro att det är ett sätt att locka snarare än att fjärma. För även om du kan slå upp psalmerna där hemma och läsa predikomanuskriptet så får du inte del av gemenskapen där hemma.
En församling är en gemenskap, en trosgemenskap, som styrker och bär genom livet. Det är tillsammans med andra församlingsmedlemmar som vi utövar vår tro och växer i den. Den gemenskapen är svår att frammana vid en skärm, även om den delvis finns där också.
Vi ska alltså inte se det som händer på nätet som en alternativ värld. Det vi upplever på nätet är ett komplement till det vi upplever annars. Det handlar ju om samma människor, de som finns bakom bild och text på nätet, som dem vi träffar i butiken eller kyrkan.