Så det kan råka sig. För en dryg månad sedan fick jag, helt ex tempore, besöka en gammal dam i stället för en kollega. Damen var en gammal bekant som jag inte sett på evigheter och jag gladde mig storligen över att få besöka henne. Nu var hon gammal, skröplig och trött där hon låg i sin säng på ett… Read more »
Det händer sig ibland att jag går omkring och känner mig överfull av känslor. Det kan vara en cocktail av frustration, irritation, rädsla, sorg, osäkerhet, trötthet, otrygghet, och oro. Ibland kryddat med någon gnutta tacksamhet och glädje. När jag inte hittat något annat utlopp för alla känslorna, behöver jag få gråta ut. Men att bara sätta sig ner och gråta… Read more »
Jag tänker på de som är saknade i norska fjällen. Jag känner dem inte och jag läser att de med största sannolikhet är döda. Ändå vet jag att det lever en liten gnutta hopp, ända tills motsatsen är bevisad. För under sker. Under kallar vi det som går mot all logik, allt förstånd. Det där som händer, trots att det… Read more »
Jag är en hopplös sympatigråtare. Berättar du något som berör mig, rinner mina tårar över. Gråter du, så gråter jag. Upplever jag något vacker, gråter jag. Jag har med åren fått allt svårare att behärska mina tårar. Är jag trött är det stört omöjligt att stänga kranen. När jag var på skribapraktik för snart två år sen grät jag flera… Read more »
Den här bloggen använder cookies för att följa med hur många som besöker sidan. Vi samarbetar också med Google Analytics. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies. Lär dig mer