Ett litet barn i min famn blir genom dopet upptaget i vår församling och i Guds stora, trygga famn.
När jag höll mitt första dop kändes det mycket mera nervöst än när jag höll min första jordfästning. Ändå kunde det inte ha varit lättare.
Familjen är mina vänner och lilla A den lugnaste lilla dopkandidat man kan tänka sig. Inte ett endaste pip sade han under hela dopet. Eftersom vi bekantat oss med varandra redan tidigare, lilla A och jag, vågade jag ta honom i famn när det var dags för vattnet. Det var ett glatt och avslappnat dop och en verkligt trevlig familjefest. Tack M & T för att jag fick vara med!
Det här dopet var extra roligt att få vara med på. Min vän M tänkte att hon skulle vilja ha mig till doppräst åt lilla A men av hänsyn ville hon inte fråga mig. Så hon ringde till pastorskansliet och bokade tid, plats och präst. Gissa om hon blev glatt överraskad när hon fick höra namnet på prästen? Plötsligt var det i alla fall jag som blev lilla A:s doppräst!
Ibland hör Gud bön innan man vet att man ens bett om något…