Ledig dag. Jag bakar semlor, för det är roligt, gott och kräver ingen tankeverksamhet. Jag planerade baka pepparkakor och mockarutor och saffranskrans, men orken tog slut efter semlorna. Bra så egentligen, för vem behöver sötebröd? Det får jag tillräckligt av ändå.
Jag går från rum till rum och tänker att här skulle det behöva städas. Det är dammigt, råddigt, ostrukturerat, men orken att sätta igång finns inte. Jag är ju ledig, så varför anstränga sig i onödan? Dammråttor är väl också husdjur?
Efter sjukskrivningen har jag sakta kommit i form igen. Kroppen känns normal. Snuvan och hostan håller på att ge sig. Rösten tar längre tid på sig, och det är inte konstigt alls, eftersom jag inte har tid att vila den ordentligt.
Det har varit roliga arbetsdagar, men allt för långa. Hur jag ska kunna dra ner på arbetstimmarna vet jag inte. Julen knackar på dörren så det är nog bara att knega på just nu. Jag klagar inte, men jag inser att jag inte kommer att orka i oändlighet med den här takten. Det här jobbet är roligt, men även det som är roligt kan vara slitsamt. Det vet jag sen förr.
Så jag låter mina lediga dag vara lediga. Jag gör det jag orkar och ids, resten får vänta till sen någon gång. Det känns att det är advent.