Jag vill minnas att ett gott råd när man ska skriva en text är, att man vet vad det är man vill säga när man börjar skriva. Sen skriver man en intressant inledning som fångar upp läsaren. Efter det kan det komma en lite mindre intressant del som gärna innehåller en knorr någonstans och till slut avrundar man med poängen med hela texten.
Bra råd – javisst, men…
Nu sitter jag med ett predikomanuskrip som är ungefär halvvägs och jag har ingen aning om vad min poäng med hela texten ska vara.
Inledningen hoppas och tror jag att är tillräckligt intressant för att fånga mina lyssnare och sen kommer en mindre intressant fortsättning. Knorren lyser med sin frånvaro och poängen verkar vara att komma fram till Amen.
När det hakar upp sig på det här sättet brukar det vara bäst att ta en paus och göra någonting annat. Till exempel kan jag skriva en bloggtext om eländet och plötligt kan jag få fatt i min trassliga röda tråd igen. Just nu värmer jag bastun och funderar på att äta något gott om en stund. Jag tröstar mig med att jag ännu har ungefär ett halvt dygn på mig att få ihop predikomanuskriptet.