Vilken konstig, men härlig dag det är idag! Plötsligt känns det som att huset är fullt av folk!
Tf. diakonen är första dagen på jobb. Praktikanten är på plats. Församlingsmusikern dyker upp. Kontrasten från dagarna när jag huserat ensam i hela stora prästgården är slående. Plötsligt är det en arbetsplats med gemenskap och sorl!
När någon kommer på jobb går första dagen oftast åt att ordna med helt praktiska saker. Finns det en nyckel, telefon och dator? Hur kommer man in i datorn? Hur ser dataprogrammen ut som man behöver behärska. Vilken telefon ska man ha? Vad allt finns det på arbetsplatsen som man genast behöver veta?
Det är så väldigt många frågor och så väldigt många lösenord och koder att hålla reda på. Första veckan brukar man vara rätt trött när man kommer hem på kvällen, för det är så mycket att ta in.
Själv börjar jag vara van att lotsa in nya medarbetare. Det här, det här, det här och ungefär tusen andra saker beöver du veta… Idag gick det förvånansvärt smidigt. Bara ett program som inte ville samarbeta och det gick också att lösa rätt enkelt. I morgon fortsätter vi med allt möjligt som vi inte hann med eller kom ihåg idag.
Så idag är jag tacksam. Lite mera än vanliga dagar. Och framtiden ser ljus och trevlig ut.