På facebook kan man bli påmind om vad man gjort en viss dag ifjol, förrförra året eller för många år sedan. I dag upptäckte jag vad jag gjort för två år sedan och blev lite varm i hjärtat.
Det här var min första gudstjänst i Houtskär. Vikarierande predikobiträde med till hörande kyrkråtta och assisterande församlingsbo vid pianot. Då hade jag inte en tanke på att jag skulle bli Houtskärs präst, men här är jag nu och älskar mitt jobb och min församling.
På vägen till jobbet idag tänkte jag faktiskt att skulle jag inte vara så stenhårt rotad i mitt hem i Nagu och att det i övrigt skulle fungera för min man också, så skulle jag bra kunna tänka mig att bo i Houtskär.
I min tidigare blogg I skuggan av domkyrkan som följde min studietid skrev jag så här om dagen:
Då hade jag siktet inställt på att börja tjänstgöra i en annan församling. Jag såg fram emot att få pröva på något nytt. Att vara predikobiträde i Houtskär var ett kort inhopp för att hjälpa till när församlingens präst sökt sig vidare och det blev ett glapp mellan präster.
Det var flera som var av åsikten att jag nog bra gärna kunde bli kvar, även när jag blivit prästvigd, men envis som jag är sökte jag mig åt ett annat håll. Men jag kan nu vara hur envis jag vill, Gud är ändå betydligt mycket mera envis. Där blir jag alltid tvåa. Men han är också snäll och har tålamod med mig. Så jag fick ta mig en kort sväng till grannförsamlingen innan jag till slut ändå fick ge mig och ta emot tjänsten i Houtskär.
Och idag är jag glad för allt jag fått!