Pust! Nu är det över!
Det är en lättnad att tevegudstjänsten är firad och klar!
Det var ett spännande äventyr att få vara med om, som krävde en hel del mera förberedelser och jobb än en vanlig gudstjänst. Samtidigt som det faktiskt bara var en vanlig gudstjänst som vi firade som blev televiserad.
På hösten blev jag tillfrågad om jag ställer upp på en tevegudstjänst. Som så ofta svarade jag ja och därifrån rullade det hela igång. Före julen skulle en skiss med ungefärliga tider över gudstjänsten vara gjord. En del av teveteamet träffades i kyrkan för en grov genomgång och planering av bildvinklar och allt möjligt som jag inte har en susning om. I mitten av januari skulle hela gudstjänsten vara färdigt planerad och efter det har vi filat på detaljer. Kören, flöjtisten och kantorn har övat intensivt. I går på lördagen var det övningsdag och general repetition. Idag gick vi ännu genom vissa delar innan sändningen.
Eftersom jag aldrig varit liturg i en televiserad gudstjänst tidigare, visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Det har gett mig ett visst mått av fjärilar i magen, men ändå ingen stor nervositet. Efter genomgången på lördagen kändes det bra och när gudstjänsten började firade jag gudstjänst utan att sätta för mycket fokus på tevekamerorna.
Visst hände det små saker som inte gick som planerat, men på det stora hela blev det riktigt bra. Jag struntar i misstagen och stannar kvar i känslan av att det blev en fin gudstjänst. Det var många som var med i kyrkan och jag är så glad och tacksam över att de alla var där. Det var gamla och unga, stora och små. Det var en gudstjänstgemenskap som när det är som bäst!
För dig som inte var med, som inte satt bänkad framför teven eller lyssnade på radion finns gudstjänsten på YLE Arenan. Den finns i teveformat ända fram till 5.8.2024 och den kan ses utomlands också. Vill du lyssna finns den i radioformat ända fram till 5.3.2024 och fungerar även utomlands. Och vill du läsa min predikan så finns den som vanligt under Ordet är mitt.