Jag sitter vid mitt skrivbord i arbetsummet på gaveln ner mot sjön i Prästgården. Om en stund ska jag gå till kyrkan för kvällens körövning, men just nu sitter jag och njuter av ljuden jag hör på andra sidan dörren i prästgårdssalen. Det låter lite stojigt när barn och vuxna äter en gemensam middag som inledning på familjeklubben. Det är den underbaraste musik jag kan tänka mig just nu. Prästgården lever och församlingen är här.
Det är första gången familjeklubben träffas och den är ett samarbete mellan församlingen och Röda korsets lokalavdelning. Tanken är att alltid bjuda på ett mål mat och att ge familjer en stunds avlastning och gemenskap. Vilken glädje att familjerna kom!
När man drar igång något nytt är det alltid svårt att veta om det tilltalar och om någon kommer. Att sen få se hur människor strömmar till är underbart. Den här verksamheten kräver inget av mig, det finns andra som bär ansvar och ordnar, så jag får bara njuta av att höra att församlingen är här.