En församling är en gemenskap av människor som tror på samma sak. I den gemenskapen finns det förhoppningsvis människor i alla åldrar. Så är det åtminstone i den församling där jag får verka. Så jag och mina arbetskamrater vill erbjuda verksamhet som tilltalar alla möjliga olika människor.
Gudstjänsten är förstås till för alla, men det är inte så stor procent av församlingens medlemmar som känner sig hemma där. Jag tänker att vi i kyrkan inte kan stanna kvar i kyrkobyggnaden och förvänta oss att de som inte är vana gudstjänstbesökare ska hitta dit. Vi behöver gå ut och delta i vardagen, bygga relationer och visa vägen till kyrkan.
Knappast kommer alla att komma rusande till kyrkan ändå, men om man börjar trampa upp en stig så kanske någon blir nyfiken på varför stigen är så väl trampad?
Helt konkret har vi i Houtskär en stig som börjar vara rätt så väl trampad. Meditationsstigen börjar och slutar i kyrkan och det är många som vandrar den. Bönestenarna i kyrkan är i flitig användning och vi inkluderar alla de bönerna i kyrkans förbön om söndagarna.
I Prästgården samlas nu Familjecaféet, Pappilan porinat, Församlingsaftonen och Stickcaféet regelbundet. Serviceboendet Fridhem besöker församlingens personal också varje vecka. Kören övar varje onsdag i kyrkan. I Missionsboden verkar en grupp frivilliga och utöver allt det här finns det en hel del annat som händer mindre regelbundet. Ja, och så firar vi ju gudstjänster och högmässor nästan alla veckor.
Så ska vi förstås inte glömma alla dem som berörs när någon väljer att döpas, konfirmeras, vigas och jordfästas. De stunderna är också gudstjänster!
Det känns faktiskt som att vi har bra flyt och god stämning i vår del av församlingen just nu. Jag är så glad och tacksam! Jag trivs verkligen och känner mig som fisken i vattnet – helt på rätt ställe! Tack Houtskär för att ni vill ha mig!
Och tack Janette för att du vill vara vår präst!