Idag var det konfirmation i Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö. Alla konfirmanderna blev konfirmerade i sina respektive hemkyrkor. Jag känner mig en liten gnutta tudelad till det. Det hade varit fint att alla konfirmanderna hade fått bli konfirmerade tillsammans, men det är också väldigt fint att de får bli konfirmerade i sin hemkyrka. Dessutom är avstånden vad de är i skärgården, så det hade varit en rejäl logistisk utmaning för familjerna om alla konfirmerats på ett ställe. Och vilken kyrka hade vi då valt?
Under en högmässa med konfirmation firar man alltid nattvard. För konfirmanderna är det den första nattvarden de får gå till självständigt. Det är en en stor stund i livet och ett verkligt steg mot vuxenlivet. Efter konfirmanderna var det dags för församlingen att komma fram till altaret och ta del av nattvarden.
Idag hann jag stanna upp en liten sekund och känna hur glad jag var över alla som kom fram. Jag är rätt säker på att det var nån av dem som tog emot nattvarden för första gången, så som man får göra tillsammans med sina föräldrar. Nån hade kanske inte tagit emot nattvarden sedan den gången när hen själv blev konfirmerad. Nån har tagit emot nattvarden så gott som varje söndag under ett långt liv. Nån var lite osäker, men vågade ändå komma fram till altaret. Nån gjorde det mest för att det hör till. Oberoende av omständighet var de alla väldigt välkomna och fick del av Guds nåd och kärlek. För mig kändes det som att jag lyckades formulera inbjudan så att alla kände sig välkomna, precis sådana som de är. Vilken upplevelse att få vara Guds språkrör en sådan gång.
Efter konfirmationen var jag, som alltid, fylld av glädje och tacksamhet. Tänk att få fira en så fin dag tillsammans med ungdomarna och deras familjer. Som du ser på bilden ser ungdomarna rätt nöjda ut de också när vi står i sakristian efter konfirmationen.
Är det inte rätt härligt att få ta en selfie med konfirmanderna? OCH få extraöron? Det här är bästa bilden från dagen för mig. ❤️
Och ifall någon skulle vilja veta vad jag predikade om så finns manuskriptet under Ordet är mitt som vanligt.