Vi var inte så många i kyrkan idag och det är helt förståeligt. Corona och hala vägar är goda orsaker att stanna hemma. Ändå är jag väldigt glad över att vi alls får fira mässa tillsammans i dessa tider. Livet i kyrkan är inte på paus, fast grupper och verksamhet måste ställas in på grund av restriktioner. Gemenskapen finns, även om vi ses mera sällan och i mindre mängd än förr.
När vi firar mässa tänker jag ofta på alla dem som inte kommit till kyrkan. Kanske nån hade velat komma, men inte kunde? Kanske nån som kunde, inte ville? Kanske nån kunde tänka sig att komma, men inte förstår vad det ska vara för nytta med det? Kanske nån firar på sitt eget sätt där hemma? Kanske finns det tusen orsaker till att vi inte var så många i kyrkan, men jag är övertygad om att Gud är med oss alla oberoende av var vi befinner oss. Därför inkluderade jag alla som inte var i kyrkan i gudstjänstens böner.
Om du vill läsa mitt predikomanuskript för idag, så finns det här.
Får hoppas vi snart kan träffas och ha möten som vanligt. Är inte avundsjuk på den som igen arbetar hemifrån. Får försöka orka och ha tålamod och hoppas alla orkar följa restriktionerna. Längtar till det som man förut kallade den tråkiga gamla vardagen. Utan restriktioner och kunna röra sej utan mask och utan att undvika folk.
Jag hoppas och ber att den här perioden med Omikron-varianten ska vara den sista allvarliga vågen och att vi snart ska få leva i vårt nya normala utan restriktioner, masker och distans.
Sen sänds det gudstjänster både i finsk och svensk tv, och dessutom i radion. Så lite konkurrens är det allt. Samt halt väglag och Corona. Men det ska väl bli bättre tider, bara Putin håller sej i skinnet!!
Jag tycker det är en rikedom med konkurrensen! För att inte säga en välsignelse när man vill fira gudstjänst utan att lämna hemmets trygga vrå. Men att få träffas och vara tillsammans är viktigt och vi ska hoppas vi snart kan göra det utan att vara rädda.