Ibland händer det att en församling står utan präst inför helgen. För det mesta vet man om det i god tid och hinner ordna med en vikarie, men ibland är det kris. En sådan kris mötte mig förra fredagen när jag på förmiddagen öppnade min mejl.
Det skulle behövas en präst ut till Brändö-Kumlinge för helgen (konfirmation på lördag och dop på söndag). Vet att det kommer på mycket kort varsel, men råkar du ha möjlighet att åka?
Jag och min man hade inga speciella planer för helgen. Jag hade aldrig varit till Brändö-Kumlinge församling. Jag gillar utmaningar och jag tänkte på alla de som såg fram emot sin stora dag. Så jag svarade ja.
Resten av dagen gick åt till att kolla färjtidtabeller, kontakta predikobiträdet som hade koll på allt som skulle hända, kolla genom agendan för konfirmationen, prata med dopfamiljen och tvätta alban.
På lördagsmorgonen startade jag kl. 9.00 hemifrån för att ha gott om tid till färjan som skulle gå kl. 12.45 från Osnäs i Gustavs. Framme vid Brändö prästgård var jag ungefär kl. 13.30. Då var det en timme tills konfirmationen skulle gå av stapeln. Gott om tid alltså. Predikobiträdet, vaktmästaren och kantorn hade allt under kontroll. Jag behövde bara ”prästera”.
Världen är liten, kan jag konstatera än en gång. För på konfirmationen var en mormor som jag lärt känna i Houtskär. Det blev ett kärt återseende. Bland gästerna fanns dessutom en kvinna som såg väldigt bekant ut. Jag kunde inte placera henne förrän hon efter konfirmationen kom och pratade med mig. Vi hade gått på samma klass i Handelsläroverket för 25 år sedan! Tänk vilket osannolikt sammanträffande! Det var verkligen skoj att ses igen.
Efter konfirmationen fick jag följa med predikobiträdet till Lappo på konfirmationsfest och till natten blev jag inkvarterad på soffan i församlingsgården i Kumlinge. En mycket bekväm soffa att sova på, kan jag tillägga.
S:ta Anna kyrka på Kumlinge är en liten medeltida stenkyrka med alldeles otroligt vackra takmålningar. Här samlades familj, släkt och vänner till dop på söndagen. Det var högtidligt och vackert, och samtidigt familjärt och fyllt av kärleksfull värme. Så som det alltid är när ett barn blir döpt.
På eftermiddagen blev det en enkel gudstjänst i Annagården tillsammans med församlingens äldre. Predikobiträdet hade för dagen förvandlats till kantor och ackompanjerade psalmsången. Efter kyrkkaffet bjöd vi på några extra sånger och det verkade deltagarna uppskatta.
Så vände vi åter mot Brändö och 18.10 gick färjan från Åva på Brändö tillbaka till Osnäs och Gustavs. Jag körde raka vägen hem och var hemma 21.30.
Det var en omtumlande helg och det kändes i kroppen att det blev ett par långa dagar, men ett trevligt äventyr var det ändå. Nu hann jag ju inte se så mycket av varken Brändö, Lappo eller Kumlinge, men jag känner att det knappast var första och sista gången jag var där. Nästa gång kanske blir en nöjestripp med båten?