Efter att flyget landat på Kastrup tog jag tåget till Kolding. Här är huvudtågstationen i Köpenhamn. Jag älskar att åka tåg och jag älskar de underbart vackra gamla tågstationerna! Så jag kunde inte låta bli att knäppa en bild när tåget stannade till en stund.
Tåget rullade vidare västerut och över Stora bält bron.
Väl framme på tågstationen i Kolding syntes ingen taxi till. En man stod och spejade liksom jag. Vi började samtala och det visade sig att vi båda var på väg till samma hotell och samma konferens, den Danske Præsteforenings 125 års jubileum. En taxi dök upp och vi delade den. Väl framme fick jag sätta mig för att följa med årsmötet. Det var lite knepigt för jag förstod så gott som ingenting av vad som sades. Det som stod på skärmen kunde jag läsa och förstå, så lite hängde jag ju ändå med.
På kvällen blev det middag. Maten såg ut som om köket var från någon Master Chief serie på teven. Det som ser ut som lökringar var någon svarvad rotsak. Allt var jättegott!
Följande morgon gick jag ut på bryggan för att fota hotellet. Här är en panoramabild av stället.
Hotellet är ett tidigare sanatorium där lungsjuka vårdades med frisk luft som en viktig medicin. Man kunde gott föreställa sig bäddar uppradade på terassen framför huset.
För tillfället forskas det i hur människor förhåller sig till religiositet och den danska folkkyrkan. Jag fick med mig första delen av rapporten som omfattar den kvantitativa undersökningens resultat. Spännande att läsa om vilka resultat man kommit till i Danmark och fundera kring hur det är i jämförelse med forskningen som görs i Finland.
På kvällen var det festmiddag. Det var en uppsluppen tillställning med utsökt mat. Det skrattades gott och till och med drottningen dök upp – eller kanske det var en kopia?
Talet jag skrivit på förhand passade inte alls in så jag struntade i det. Jag satt länge och funderade hur jag skulle göra – skulle jag alls säga något? – tills jag fick en vänlig puff av en ny vän och så höll jag ett kort tal i alla fall.
Följande dag hade jag några timmar över innan flyget skulle gå, så jag passade på att stanna till i Köpenhamn. Där gick jag till Vor Frue Kirke som domkyrkan heter i Köpenhamn. Jag tycker den är rätt trist på utsidan, men där inne finns Bertel Thorvaldsens mest berömda marmor skulpturer, ”Den uppståndne Kristus” som står bakom altaret, samt de tolv apostlarna som står placerade i sidorna av skeppet.
Det finns en berättelse om hur Kristus statyn kom till. Thorvaldsen fick i uppdrag att göra en utsmyckning framme vid altaret, och fick idén att göra de tolv lärjungarna för att skymma fula pelare och i mitten av lärjungaskaran en staty av Jesus, där han lyfter sina händer och huvud uppåt för att be för världen. Och så småningom var det nästan färdigt. Han hade med stor noggrannhet och inspiration skulpterat och gjutit statyn. För att gipset skulle torka i ateljén måste dörren vara öppen. Hans assistent lovade att ta hand om det sista, men av någon anledning så kom dörren att stängas och den höga luftfuktigheten i rummet gjorde att det inte torkade. Detta fick till följd att armarna av sin tyngd gled neråt, och likadant gjorde huvudet, och fick den form vi kan se här framme. Thorvaldsen blev oerhört förskräckt och arg när han kom in i ateljén och fick se sin staty i det skicket. Men efter en stund lugnade han ner sig, tog några steg tillbaka, började titta på Jesus och tyckte sig se hans blick i ögonen på det nedåtvända huvudet, han tyckte sig se den öppna famnen i armarna. Istället för en världsfrånvänd Kristus blev det en närvarande Jesus. Kopior av den här statyn har spridits runt hela världen och har fått betyda mycket för många.
Så blev det dags att ta flyget hem igen. Det var en härlig resa där jag gjorde flera nya bekantskaper och lärde mig en hel del om hur det är att vara präst i Danmark.
