Så var andra helgen i Kimitoöns församling avklarad. Det allra finaste som hände den här helgen var när jag träffade människor jag aldrig mött tidigare, men blev emottagen med orden “Jag är så glad att det är just du som blev vår präst”. Personen som sade orden förklarade att känslan kom av det jag skrivit i Åbo Underrättelser. Utifrån det jag skrivit hade personen gjort sig en uppfattning om mig och jag hoppas att hen kan hålla fast vid den även efter vårt möte.
Att mina texter skulle kunna fungera som en presentation av mig har jag inte tänkt på, men nu är det ju självklart att de fungerar så. För jag skriver ju på mitt sätt, om mina tankar, utgående från min syn på saker och ting. Här om dagen pratade jag med en vän och sade att jag skulle vilja predika som en viss präst jag uppskattar mycket. “Det vill du inte alls”, svarade min vän klokt, “du vill predika som dig själv för då är det äkta.”
Visst vill jag predika som mig själv, men jag kan inte låta bli att snegla på andra för att inspireras och hitta infallsvinklar och sätt jag inte själv kommit att tänka på. Det är en delorsak till att jag fortsätter att publicera mina predikomanuskript för att ge andra möjligheten till det samma. Predikan är ett solonummer (förutom att det inte är det, utan ett samarbete med den heliga Anden), men jag tror att präster kan må bra av att dela erfarenheter och upptäckter för att stöda varandra. Det märks speciellt alla de (få) gånger det funnits tillfälle att diskutera texter och predikningar på någon kurs jag gått.
Förresten, på tal om Åbo Underrättelser. Det är min sommarkollega tf. kantorn Anton som är “coverboy” på dagens tidning. Jag har inte hunnit samarbeta mycket med honom ännu, men jag har redan fått märka att han är väl värd utmärkelserna Årets Ungdomspris och Årets Unga Kulturpris som han tilldelades redan ifjol. Trevlig typ som sjunger och spelar fantastiskt! En härlig ambassadör för att man kan ha roligt på jobbet i kyrkan!