När jag nu skrev om hur kön har en betydelse i förra inlägget så ska jag fortsätta på samma tema i ett inlägg till. För en tid sen lyssnade jag på en grej på radion. Det var en intervju (som finns på Arenan) med författaren och journalisten Katrine Marçal som har skrivit boken Att uppfinna världen – Hur historiens största feltänk satte käppar i hjulet. Jag ska genast citera en presentationstext för boken så får du lite koll på vad den handlar om:
Vi lyckades skicka en människa till månen innan vi kom på idén att sätta hjul på en resväska. Hur är det möjligt? I själva verket är svaret lika enkelt som förbisett: det handlar om kön. För bara ett halvt sekel sedan var det otänkbart för en man att inte bära sin egen väska.
Jag har inte ännu läst boken, men intervjun var verkligen intressant och presentationstexten återger tanken i ett nötskal. Det är ju fullständigt galet att mänskligheten skickade iväg en människa (man) till månen innan resväskan fick hjul under sig! Och jag tycker att det är grymt fascinerande att en så enkel sak som att tanken om att ”en riktig man bär sin resväska själv” kan sätta käppar i hjulet för samhällets utveckling. Hur många andra ”feltänk” har inte förhindrat och förhindrar allt jämnt utvecklingen?
Hur länge har det inte varit otänkbart att en kvinna kunde vara läkare, polis, militär, lastbilschaufför, sotare, kantor och präst? Och hur många jobb är det idag som folk rycker till av förvåning när de möter en manlig sådan?
Vi har fortfarande fördomar om vad män eller kvinnor kan eller inte kan vara. Fördomar är människans sätt att göra färdiga mallar för att förenkla den komplicerade världen. Vår hjärna tar så gärna genvägar och håller sig till det som är ”normalt”. Allt som bryter mot vår färdiga bild av världen kräver att hjärnan snurrar ett varv extra och det kostar på. Därför vill de flesta hjärnor att världen eller åtminstone världsbilden ska vara som den alltid har varit, alltså uppfylla fördomen som redan finns lagrad.
Så om nån vill påstå att kön inte spelar roll så är det dessvärre en förenklad bild av världen, men samtidigt en förhoppning jag kan omfatta och önska att uppfylls med det snaraste.
Förresten – jag hoppas du haft en fin luciadag. När jag gick i gymnasiet fanns det där en skojig tradition (?) med att det var någon klass killar som hade hand om luciafirandet. När det var min klass som hade hand om firandet kom det in ett gäng killar i klassen sjungande luciasången och Lucian – ja han var invirad i julbelysning från topp till tå och det krävdes att en av tärnorna pluggade i sladden i väggen för att Lucian skulle lysa upp! Lite otippat, lite otraditionellt, men det uppfyllde fullständigt Lucias uppdrag att lysa upp mörkret och sprida glädje till var och en. Så kanske man behöver göra om man ska kunna göra en ”könsroll” till sin egen?
PS (?) Jag är inte helt säker på om det var en tradition eller vår klass killars påfund.