Jag fångar upp en kommentar som jag snubblade över i sociala media, som jag tyvärr hört allt för många gånger, i lite olika varianter:
Tänk om kyrkan skulle uppgradera sig till 2000-talet. Jag skulle nog kunna tänka mej gå till kyrkan, men har nog bättre att göra än att gå och höra på nån gammal gubbe som berättar om hur syndig jag är.
Det här är många gånger en förlegad uppfattning om vad som pågår inom kyrkan. Det finns otroligt mycket mera, än gamla gubbar som predikar om synd och förtappelse. De gamla gubbarna finns ännu kvar (ibland är de inte ens särskilt gamla och ibland inte ens män) och ibland får de för stor uppmärksamhet som bekräftar människors gamla fördomar. Men, ibland handlar det om att talaren och lyssnaren inte riktig talar samma språk – den ena pratar kyrkiska och den andra vanligt talspråk.
De gamla gubbarna har nämligen rätt till en del. En av de stora poängerna i den kristna kyrkan är att alla är syndare. Varenda en – oberoende om de är biskopar eller uteliggare, börshajar eller skäribor, du eller jag. Men den ännu större poängen är, att vi inte ska stanna vid synden och börja skriva listor på vad allt som är synd och bör undvikas, för vi klarar inte av att undvika det, utan vi ska blicka längre än så. Jesus kom till jorden, blev människa som vi och dog för våra synders skull så att vi helt oförtjänt ska få förlåtelse av Guds stora kärlek.
För en hel, halv evighet sen skrev jag i en blogg som hette Svängrum och jag minns att Marcus Rosenlund kommenterade ett inlägg med en kort sammanfattning av den kristna trons centrala uppfattningar så galet pricksäkert som bara han kan, att jag insåg att om man försöker närma sig tron genom en logisk, vetenskaplig synvinkel så blir det bara groteskt och oförståeligt. Och han hade alldeles rätt. Det är oförståeligt. Redan Paulus skrev om det i sitt första brev till de kristna i Korinth. Det är därför det kallas tro!
Så den allra största poängen med vår kristna tro, så som jag ser det, är förlåtelsen av nåd och Guds oändliga kärlek till oss människor. Det är vad evangelium, det glada budskapet, handlar om.
Så ja, det är ju verkligen synd (åtminstone i den icke kyrkliga betydelsen) om det enda man uppfattar av predikan är att man är en syndig människa och går från kyrkan med en känsla av att vara en usel, misslyckad människa.
För övrigt kan synd förklaras som att missa målet, att förlora närheten till Gud, att tappa sin tro.