Jag halvligger i fåtöljen. I handen har jag telefonen och jag växlar mellan att spela patiens och bläddra på facebook. Jag är urled på allt, känns det som. Det känns som att jag inte har lust med någonting alls. Jag vill inte gå ut för där är kallt. Jag vill inte stiga upp ur fåtöljen för vad ska jag göra då? Jag är trött, men samtidigt bara uttråkad. Det är ett underligt tillstånd av ingenting. Jag orkar inte ens se på teve, för det kommer ju mest bara reklam.
På facebook läser jag att flera vänner är urleda på allting. Speciellt trötta är de på alla begränsningar och på oron för när det ska bli nån förändring till det bättre, till det säkrare. Det verkar vara en helt egen epidemi det här med att vara trött och urled.
Det är väl inte så konstigt att vi lite till mans (och kvinns) är leda på oron, på osäkerheten, på bristen på kramar och på den eländes, irriterande, sociala distansen. Men vad kan man göra?
Distrahera sig. Man kan försöka fylla sin tid och sina tankar med sådant som gör en på gott humör. Motion och kulturella upplevelser lär vara bra medicin mot leda, frustration och depression. Men, då ska man ju först ta sig upp ur fåtöljen…