Nu har jag varit tf. kaplan i Houtskär i ett helt år. Det känns fantastiskt.
Tänk att jag landade här till slut!
Året innan var kaotiskt, när jag tänker tillbaka. Jag stressade med att få mina studier klara. Stressade med att få gradun skriven och godkänd i tid. Hoppade in som predikobiträde i Houtskär på våren. Slog ifrån mig alla förslag om att jag skulle kunna bli präst i Houtskär. Bekantade mig med Kimitoöns församling. Stressade med allt som ledde upp till prästvigningen i slutet av maj. Blev prästvigd och började min bana med 1½ månads arbete i Pargas. Fortsatte som sommarpräst på Kimitoön och övergick till att vara församlingspastor med Hitis som ansvarsområde. I november fick jag frågan om jag var intresserad av Houtskär och så följde en rumba som slutade med att jag började som tf. kaplan i Houtskär 1.1.2019.
Det här året har haft sina utmaningar. Andra dagen jag skulle komma på jobb var det full storm och först mitt åt dagen kunde jag ta mig till Houtskär. Sen började det sakta rulla på. Jag fick möjlighet att bekanta mig med verksamheten, jobbet, ansvaret, människorna, samhället och ämbetet. Det har varit ett gott år.
Jag har lärt mig mycket. Ju mera jag lär mig, desto mera inser jag att jag ännu behöver lära mig mera. Det är helt i sin ordning. Samtidigt inser jag att jag redan kan mycket mera än jag egentligen har trott mig om. Jag känner ett lugn i att få verka i den här lilla kapellförsamlingen. Jag har fått vila ut i arbetet efter förra årets flängande och farande.
I dagens läge vet jag att jag har 6 månader kvar i Houtskär. Det är så långt mitt förordnande sträcker sig just nu. Vad som händer efter det är det ingen som vet. Kommer det inte någon behörig sökande som vill ha tjänsten i Houtskär är jag troligtvis kvar. Det här är inget som oroar mig dess mera. Gud vet hur det blir, och han ordnar det till det bästa.
Jag ser med tillförsikt fram emot det kommande 2020. Det känns bra.
Jag önskar dig