Redan innan jag började mitt arbete i Houtskär informerade min föregångare Eva mig om en del saker som skulle vara bra att veta. En av de sakerna var att jag skulle reservera tid för att kunna agera domare vid Crazy Raft Race under sommaren.
Så när eldsjälen Cynthia kontaktade mig var jag förberedd. Visst ställer jag upp, det ska bli roligt, kunde jag svara henne. I lördags var det dags för den stora dagen.
Crazy Raft Race är en lekfull tävling, på fullaste allvar. Evenemanget ordnas för att samla ihop pengar till cancerforskningen. Ifjol var det första gången och då fick man ihop nästan 4000 euro tack vare många givmilda sponsorer! Självklart hoppas man överstiga den summan i år.
Det här året passade Cancerstiftelsens kundchef Asta Merenmies på att åka på cykelsemester i skärgården så att hon kunde delta i evenemanget. Tillsammans fick vi uppgiften att utse årets häftigaste flotte och att övervaka att hela tävlingen gick rättvist till.
Här kommer bilder på de fem flytetygen som deltog i tävlingen:
Här står alla deltagare uppradade och väntar på startskottet. Då gällde det att rusa ner till stranden, få ut flotten på vattnet och snabbast möjligast ta sig runt banan som gick rakt ut till en boj, efter att ha rundat den skulle två bojar till rundas innan man fick ta sig tillbaka in till stranden för att rusa upp till trappan igen.
Kampen var hård, kämpaglöden stor och publiken hurrade och hejade.Hex Index Chicks hade en grötmotor och två paddlare.
Svenska Djungelbåten förföljdes av en haj vilket antagligen fick flickorna att sätta manken till alldeles extra, för de kom faktiskt först i mål och vann tävlingen!
Här är en bild på bucklorna som delades ut.
Första pris fick Svenska djungelbåten.
Andra pris tog Team Nåtö hem.
Tredje pris gick till Hex Index Chicks.
Priset för häftigaste flotten tog Bee Busters hem.
Ett lotteri ordnades också och här är listan på priser som man kunde vinna. Det var inga små fjuttiga saker, utan riktigt fina och värdefulla vinster hade sponsorerna frikostigt delat med sig.
I år såldes lippisar men ifjol fanns det t-shirts att köpa. Åtminstone en sådan bongade jag på stranden under dagen.
Och till sist en bild på eldsjälen Cynthia Brunow. Hon är ett ostoppbart energiknippe, man kan inte säga annat.
Så en sån dag kan det bli ibland för en präst i den lilla församlingen långt ute i skärgården. Ändamålet var behjärtansvärt. Största delen av min församling var på plats den dagen, så varför skulle jag inte ha ställt upp?
Vi ses väl nästa år på Vitteludd?
What a wonderful write up. Better than AU after they called me Sunday morning! And I what a great photographer you are! Many thanks and we will announce very soon how much money we raised.
It is a bit disappointing ÅU didn’t send any reporter to cover the event. But better they called you than not having anything in the paper at all.