Det privata i det offentliga?

Som präst är jag en offentlig person. I en liten församling är jag det kanske ännu mera än i en stor församling. För ”alla” vet vem jag är i min församling – oberoende av om jag går klädd i prästskjorta eller i jeans och tröja.  Det här kan vara på både gott och ont. Mest på gott, tycker jag, men det finns dagar då jag helst kryper under täcket och låtsas att ingen vet något alls om mig.

Sen har jag ju lagt till en dimension till av att vara offentlig. Jag bloggar – det är mina funderingar som blir till texter som är öppna för alla att ta del av. Jag har min Kyrkråtta på Instagram och det kontot är öppet för alla att gilla och dela. Sen finns jag på facebook, där jag för det mesta delar en vink om att jag bloggat eller delar Kyrkråttans senaste bild.

Men, facebook-kontot är mitt privata. Så där kan jag välja vad jag delar med vem. Under det senaste året har jag fått många nya vänförfrågningar. Det är naturligt. Många församlingsbor vill vara vän med prästen på facebook, för det är så smidigt att där följa med eller ta kontakt. Ändå är det här på ett sätt ett gungfly och jag har tvingats tänka till hur jag vill ha det.

Vill jag vara vän med alla församlingsbor och andra som vill vara vän med mig? Kanske inte.
Vill jag dela med mig av allt till alla? Absolut inte.
Var drar jag gränsen? Med fingret i vattnet eller mera konsekvent?
Behöver jag ens förklara mig? Nej, egentligen inte, men det kan vara bra att göra det ändå.

Jag är glad över att jag har en vän som är proffs på sociala media. Jag vet att jag alltid kan fråga om råd och få stöd där. Jag är glad över att jag faktiskt själv jobbat med sociala media i en redaktion där vi diskuterat diverse spörsmål. Jag är ingen nybörjare, men ändå är det inte enkelt.

Idag blev det en krock mellan det offentliga och det privata. Eller kanske en krock mellan förväntningar och vad jag bjuder på. Så plötsligt kändes det viktigt att skriva av mig här. Att få säga att valet är mitt, vilka delar av mitt liv som jag delar med mig av och till vem. För det är exakt så det är, att valet är mitt. Att jag är präst betyder inte att hela mitt liv är offentligt.