När jag tog emot uppdraget att vara präst i Houtskär var det en och annan som undrade hur det skulle bli när prästen inte längre bor i prästgården. Inget ljus i fönstren på kvällarna, tomt och tyst skulle det bli. Jag förstår deras oro. Nu under sommaren låter jag dörren in till kansliet som är inrymt i prästgården stå på vid gavel när jag är på plats, alla dagar vädret tillåter det. Helt fysiskt vill jag visa att det står en dörr öppen till församlingen.
Bilden är tagen på våren när körsbärsträden blommade. Kansliets dörr är till vänster.
Idag fick jag höra första kommentaren om det. “Nu är det som det ska va” vill jag minnas att personen sade. Så bra, tänkte jag, för det är så jag vill att det ska va. Och jag vet att de som rör sig i byn ser att dörren står öppen. Jag hoppas bara att de verkligen vågar sticka sig in också, när dörren står öppen. Och så hoppas jag att de fortsätter med det även om jag måste stänga dörren när hösten kommer.