En kollega delade ett par länkar på facebook idag och jag känner att jag vill kommentera dem. Den första länken är till Helsingin Sanomats artikel Pappi vihki homoparin…. och den andra till Kyrkpressens Inte rätt att straffa präst för samkönad vigsel.
Det handlar alltså om kyrkans vigselpraxis och lagen om samkönat äktenskap. Det här är en fråga som delar åsikterna och som kyrkan inte har kommit till beslut om ännu. Det finns några präster som på eget bevåg vigt samkönade par. En av de prästerna fick en varning av domkapitlet, som han överklagade till förvaltningsdomstolen. Nu har domstolens beslut kommit och prästen friades.
Eftersom det inte är explicit förbjudet i kyrkolagen eller kyrkoordningen för präster att viga två personer av samma kön är situationen är oreglerad och oklar, vilket väger över till att det är tillåtet, är domstolens slutsats. Därför kan inte domkapitlet ge prästen en varning.
Jag drar paralleller till när den första kvinnan anhöll om prästvigning 1955. Det fanns inte utskrivet i kyrkolagen vilket kön en präst skulle ha, så egentligen borde hon ha fått bli prästvigd. Men, det var andra tider då och det var otänkbart att prästviga en kvinna. Man hänvisade till traditionen och nekade henne tillträde till prästämbetet.
Idag ser samhället annorlunda ut. Traditionen är inte längre ett tillräckligt starkt argument, utan nu skärskådas lagtexterna och domslutet följer dem. Att många inom kyrkan en annan syn på saken, är en annan femma. I Kyrkohandbokens vigselformulär talas det om man och kvinna och handboken är ett av kyrkomötet godkänt dokument, men det har inte status av lag. Biskopsmötet har gjort ett uttalande, men inte heller det är lag, utan just ett uttalande.
Det är alltså så att kyrkomötet borde ha reagerat på äktenskapslagen på sätt eller annat, men det är ett tungrott maskineri. För att få en tillräcklig majoritet bakom beslutet att ge kvinnor tillträdet till prästämbetet krävdes 30 år av diskussioner. Jag hoppas och ber att det här beslutet inte ska ta lika länge. För i princip kan man nu låta bli att göra någonting alls och konstatera att det är tillåtet, men det är knappast önskvärt. Saken behöver få ett värdigt avslut.
Notera: Det är snart dags att välja in nya ledamöter till kyrkomötet. Nu gäller det att aktivera de liberala krafterna för att få till stånd förändring!
Så till frågan konfirmanderna ställde mig på skribalägret:
Skulle jag viga ett par av samma kön?
Mitt svar är ja och nej. Jag har inget emot att bekräfta den kärlek två människor känner för varandra och be om Guds rika välsignelse för dem, så ja. Jag skulle viga ett par av samma kön. Samtidigt vill jag följa min kyrkas ordning, så innan kyrkan har kunnat komma till ett beslut avhåller jag mig från att viga. Därför fortfarande nej.
Jag hoppas det inte förblir så länge till.