Sommar och sol och ledighet. Vad är väl bättre än det?
Det finns de som kan kombinera dessa tre i hela fem veckor, men själv njuter jag nu av fem dagar ledighet. Det är inte ens några extra lediga dagar, utan bara mina vanliga veckoledigheter som klumpat ihop sig. Först råkade det bli en jordfästning på en dag som jag skulle ha haft ledigt. Sen blev det en vecka skribaläger och inga lediga dagar. Så tre lediga dagar flyttades framåt så att jag nu har fem dagar ledigt i ett sträck.
Jag borde väl ha lagt mig i hängmattan och läst en god bok, men så långt har jag inte hunnit ännu. Jag inledde ledigheten med att njuta av forvård. Det är evigheter sen sist och nu kan jag inte sluta känna på mina mjuka fötter. Jag minns helt enkelt inte när sist de skulle ha varit så här släta och fina! Andra dagen blev det ett varv till storstan. Jag kände att jag hade tusen saker jag behövde uträtta, men jag hade inte min to-do-lista med mig, så jag gjorde det jag kom ihåg och när jag sen blev trött på stan åkte jag snabbt hem igen. Trots det gick så gott som hela dagen åt till den utfärden. På lördag var det marknad i byn så då besökte jag och min man den. Sen gick hela resten av dagen åt till att träffa folk, lite här och där. Skoj var det, men inte helt avkopplande. 
Idag, på min lediga söndag, gick jag till min hemkyrka där det firades konfirmation. Det var resten av gänget från lägret jag deltog i, som blev konfirmerade idag. Så jag kände att jag ville vara där med ungdomarna på deras stora dag, även om jag var ledig. Att delta i en gudstjänst är skönt när man inte behöver prestera själv. Samtidigt är det oändligt svårt att koppla av och bara ta emot, när jag är så van att själv ha någon roll i gudstjänsten. En övning i tillit och tålamod. Inte så illa det heller.
I morgon är det den sista lediga dagen i den här räckan. Då ska jag ta det så gräsligt förskräckligt lugnt att det inte är klokt. Kanske jag rent av hänger upp hängmattan nu och ligger i den hela dagen?