När jag blev prästvigd var det någon som halvt konstaterade, halvt frågade att ”du är liksom färdig nu då?” i meningen att nu när studierna var avklarade så var det bara att börja jobba och vänta på pensioneringen. Mitt svar kom med ett halvrått skratt. ”Nej, jag var inte klar. Det blir ett halvt år paus och sen får jag ta itu med pastoralexamen.”
Nu har jag fått ta itu med pastoralen och gå den första kursen. HÄRLIGT! Kursen handlade om gudstjänstlivet och spiritualitet och det var bara sååå passligt att börja där. Till förhandsuppgifterna hörde att läsa Martin Modeus bok Mänskligt gudstjänst, gå på tre gudstjänster och skriva en uppsats. Det var lite segt att prioritera tid för det, men när jag väl skrev på uppsatsen upptäckte jag att jag nästan lite saknat studierna! En uppgift till hade vi faktiskt, att i grupp planera en mässa eller andakt som skulle genomföras under kursdagarna. Det var lite utmanande att planera en mässa per e-post med personer man aldrig arbetat tillsammans med, men det gick och alla grupper hade otroligt stämningsfulla och välgjorda mässor och andakter. De blev till guldkanten och andningshålen på hela kursen!
Min grupp fick förrätta en kvällsmässa i Karis fina kyrka. Jag fick vara liturg och det var nog en häftig upplevelse. Det var första gången någonsin som jag steg in i Karis kyrka och genast skulle jag leda mässan. Vi hade ett superfint gruppsamarbete och mässan blev verkligt fin. I sakristian strax innan sköljde en wow-känsla över mig. Jag sa åt min kollega att ”det här känns bara så skumt. Att jag, lilla obetydliga jag står här med mässhaken på mig i färd att strax leda mässan!” Overkligt, men fint, kändes det. Jag känner mig fortfarande varm i hjärtat när jag tänker på hela mässan. Jag fick sjunga duett till avslutning med finaste Faffen och dessutom fick jag så himla fin feedback efteråt! Ljuvligt.
Vi lärde oss nytt, vi hade givande diskussioner och vi lärde känna varandra. Jag skriver vi, för jag tycker att vi hade en härlig gemenskap som kommer att bli till ringar på vattnet långt fram i tiden.