Du som är född och skolgången på den tiden när mobiltelefonerna inte ännu revolutionerat vårt sätt att kommunicera – minns du hur man skickade en lapp till kompisen i klassen när man bara måste säga någonting just NU fast det var lektion och man skulle vara tyst.
Jag märkte nyss att chatten ju fungerar på samma sätt. När något händer som jag bara måste berätta för någon bums, så knäpper jag iväg ett meddelande på någon chatt, via datorn eller telefonen. Då spelar det ingen roll om min kompis sitter tre pulpeter bort i klassrummet eller om jag står ensam i sjumilaskogen. Mina vänner är närvarande oberoende av var i världen vi befinner oss.
Ja, ja, du som växt upp med telefonen i fickan suckar och tänker att jag är en stofil, men att kunna sätta ord på känslan kommer att hjälpa mig förklara sociala medias kraft för dem som är ännu mera stofiler än vad jag är.
Det var dagens uppenbarelse 🙂
Ps. Om du undrar över rubriken kan du läsa en liten förklarande anekdot här.