Jag delade som vanligt mitt blogginlägg om biskopsvalsdebatten på min facebooksida. Det drog igång en omfattande diskussion och det var många som berättade att de “tackat för sig” och skrivit ut sig ur kyrkan. Orsaken är ju alltid personlig, men som gemensam nämnare för de flesta kan väl sägas vara ämbetsfrågan och frågan om samkönade äktenskap. Några röster talade för att det nu om någonsin är viktigt att stanna kvar och kämpa för att vända det långsamma kyrkskeppet. Jag håller helt och fullt med dem.
Jag läste en kommentar på en annan facebooksida av en person som sade att efter att hen sett debatten på YLE hade hen kommit till beslutet att skriva ut sig ur kyrkan. Det var inte specifikt beskrivet exakt vad som fått personen att dra den slutsatsen, men jag gör min egen tolkning. Det är att en av kandidaterna uttalade sådana åsikter som personen inte kunde omfatta. Det var nog inget nytt, utan personen har hört dem förr, men nu blev uttalandena i debatten det som fick droppen att rinna över.
Jag har full förståelse för att man kan reagera så. Samtidigt skulle jag vilja ruska om personen och skrika: Hörde du alls vad de andra kandidaterna sade? För det var EN kandidat som hänvisar till Bibeln och mera specifikt Moseboken. EN kandidat som inte ännu är vald biskop. EN kandidat som inte representerar hela vår kyrka.
Så för det första skulle jag be personen att se debatten en gång till.
För det andra skulle jag be personen vänta med sitt utträde tills biskopsvalet är avgjort. OM denna ena kandidat blir vald, då kan det vara dags att skriva ut sig om man vill protestera.
För det tredje kan jag bara konstatera att vi alla har fri vilja att komma eller gå hur vi vill.
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
Psbt 947