Åh, så skönt att vara tillbaka på jobbet efter en och en halv veckas sjukledighet! Nog för att jag är lite kraxig ännu och rösten låter som en sprucken burk, men jag kunde hålla den inplanerade verksamheten och det är huvudsaken.
Att träffa församlingsborna är ju nog något av det trevligaste med det här jobbet. Att kunna erbjuda ett lyssnande öra till någon som behöver få tala ut om sina problem. Att få sitta tillsammans med missionskretsen och lyssna på hur vårt lilla samlande kan förbättra så många flickors liv, långt borta på en plats vi knappt kan föreställa oss. Att få mötas med beslutsfattarna och fundera på hur församlingen ska skötas för att betjäna församlingsborna på bästa sätt. Att få prata och skratta och gråta tillsammans. Att få dela livets allvar och glädje.
Idag blev det inte så många ord om Gud men jag är säker på att han var med ändå. Kanske borde jag ha ansträngt mig mera för att ge Gud mera plats? I morgon är en ny dag med nya möjligheter.
Den dramatiska bilden får representera ett av dagens diskussionsämnen. Bakom molnen är himlen alltid blå.