Julafton som kom och gick

Nu kanske du tror att jag är mer än lovligt virrig och ”vikuvill” (dialekt för: vet inte vilken veckodag det är), men faktum är att i går kväll firade min familj julafton. Otroligt nog lyckades vi hitta en dag när föräldrarna, syskonen, respektive och barn kunde stråla samman den här julen. Det var mer än jag vågat tro på tidigare i höst.

Vi ordnade julmiddagen enligt knytkalasprincipen och så åt vi tills vi nästans sprack. Det var avslappnad stämning och många skratt kring bordet. Faktiskt så var det den bästa julmiddagen jag ätit på länge, för vissa element saknades från vår julafton. Det var ingen julfred som utlystes klockan tolv som vi måste se på i teve. Det var ingen julkyrka som vi måste åka till på eftermiddagen. Det är ingen julotta vi måste masa oss upp till dagen efter. Det var helt enkelt bara en trevlig kväll tillsammans.

Jag märker när jag skriver mina jul måsten att två av dem är kyrkobesök. Det är inte så att jag egentligen tycker att de är måsten, utan de är sådana jag vill besöka för att julfirandet ska bli komplett. Ändå märkte jag igår att de lägger till en viss tidspress på julfirandet som vi nu kunde undvika, eftersom vi firade julafton ett par dagar på förhand. Nu kan jag istället njuta av dem utan tidspress när jag firar dem i arbetets tecken.

Jag och kyrkans folk är ju inte de enda som firar jul i arbetets tecken. Min svägerska arbetar inom vården och hon är på jobb hela julen, som så många andra inom vården. Färjepersonalen som ser till att jag kan ta mig till och från Hitis under julen sitter fast på färjan hela julen. Polis, brandmän, butikspersonal, hotell- och restaurangpersonal, vägunderhåll, sjömän, julgubbar och så många andra som jag inte ens kommer att tänka på, jobbar under julhelgen.

Så det är en hel massa människor som kanske väljer som min familj, att stråla samman någon annan dag än på julafton för att fira jul. Bra så, för julen är inte bara en enda dag. Den är många dagar. Även om det är fastslaget i vår kalender att juldagen är den 25 december varje år så kan man faktiskt fira när man hinner och orkar, OM man orkar.