Hur en liten katt kan rädda dagen

I morse ringde väckarklockan. Jag snoozade en stund – trodde jag. Jag vaknade till med ett ryck! Vad är klockan? Jag ser att den är 8.15. Om en kvart ska jag sitta i bilen för att hinna med färjan! Jag hade sovit en timme mera än planerat.

Snabbt drog jag på mig kläderna, snabbspolade mig genom morgonrutinerna, plockade med mig lite frukost att äta på färjan och sprang ut till bilen. Jag hann!

På färjan kände jag hur jag sakta började vakna till liv. Stormen rev i färjan och vågorna slog över däck. Då kollade jag färjtidtabellen. Jag skulle hinna tillbaka med färjan som går kl. 11.00 tänkte jag, men inser att det idag är onsdag och då går färjorna från Hitis till fastlandet kl. 10.00 och följande först kl. 14.30. Ändrade planer alltså. Som tur var hade jag bara inbokat ett Skype-möte kl. 13 så det var inte beroende av vad i världen jag befinner mig.

Morgonandakten i skolan gick bra. Barnen fick höra en spännande liten berättelse om en kille med ett handikapp som visade sig vara hans största tillgång och så sjöng vi psalm 862 med rörelser till.

Som tur är har jag ett arbetsrum i församlingshemmet på Hitis, så efter andakten åkte jag dit för att jobba i väntan på att färjan skulle gå tillbaka till fastlandet. I regnet sprang jag från bilen till dörren, låste snabbt upp och steg in. Då hör jag det allra ynkligaste, hjärtskärande mjauuuuuu man kan tänka sig. En kisse är i nöd! Jag öppnar dörren igen och försöker lokalisera varifrån nödropet kommer. Jag pratar med kissen och snart kryper en liten gul kisse fram under trappan. Han stryker sig snabbt mot mina ben och säger bestämt att han vill följa med in. Det är för vått och besvärligt ute för en liten kisse en stormig dag som denna.

Jag som har ett väldigt blödigt hjärta när det kommer till små katter låter honom komma med in på kansli. Jag inser ju att det är prästgårdsfamiljens lilla kisse som väntar på att familjen ska komma hem för dagen igen. Vi går på toaletten och tvättar tassarna, för med smutsiga tassar kan man inte undersöka ett kansli. Vi pratar lite och gosar lite och till slut hittar jag en liten korg som är passlig sovplats för en liten kanslikisse. Medan jag gick på lunch på byns enda café fick kisse vänta ute, men han kom glatt med in igen när jag kommer tillbaka. Han sover sig genom Skype-mötet och tycker att min arbetsdag var alldeles för kort när jag hastar iväg till färjan för att åka hem.

En dag som verkade gå på tok från första stund, blev rätt så bra till slut. Katt-terapi är det bästa som finns tycker jag. Fast nog känner jag att jag är trött nu. Det har varit full rulle hela september med massor nya saker att ta in. Jag gick tidigt i säng igår, men ändå höll jag på att försova mig. Jag ska gå tidigt i säng i kväll också, för i morgon blir det en lång arbetsdag igen. Men sen, sen är jag ledig i fyra dagar och det känns bra att få åka hem till gubbe och egna katter. Då ska jag försöka göra mest ingenting – med hjärnan. Kanske blir det en tur i svampskogen och lite pyssel i trädgården. Sådant där som låter hjärnan vila.