Den senaste tiden har jag kommit att tänka en del på hur man kan använda rösten när man berättar en berättelse, predikar eller håller en andakt. Dels för att jag predikat under påsken då stämningen i gudstjänsterna skiftar rejält från skärtorsdagens firande av påskmåltiden till långfredagens död på korset och sedan påskmorgonens förundrade glädje över att Jesus inte ligger i graven utan har uppstått. Dels har jag under påskveckan bandat in tre andakter som ska sändas i radio och då har man inte så mycket mera än sin röst att ”dekorera” texterna med.
När man lyssnar på någon som talar monotont så spelar det inte någon större roll hur intressant det personen säger är, det är lätt att tappa tråden och intresset för det som sägs. Men om den som talar förstärker och understryker det den säger med att använda olika tonlägen, olika styrka på rösten och kanske också olika sätt att uttala ord så kan det mest banala bli riktigt trevligt att lyssna på.
Jag försöker förstås ha något intressant att predika eller säga i en andakt och så kryddar jag det lite med min röstanvändning.
Under långfredagen var predikan kort – för hur mycket kan man egentligen säga om det ofattbara att Jesus dör för våra synders skull? – men jag talade långsamt och stilla. Jag ville understryka allvaret i stunden. Vid orden ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” fick känslan av ångest höras i rösten.
På påskdagen var predikan inte heller så lång, men nu var det glädjen jag ville framhäva och jag höjde rösten vid orden ”Mästaren lever! Jesus är inte död, han lever!”. För jag tänker mig att när man blir så överraskad och glad som kvinnorna blev, när de fick se att graven var tom, så vill man ropa ut det till hela världen.
Jag är en person som använder min röst på ett teatraliskt sätt. Det har hänt sig att jag skrämt folk när jag plötsligt, utan förvarning, höjt rösten onödigt mycket för att understryka det jag vill berätta. Jag försöker att inte vara riktigt så dramatisk när jag predikar, men jag vill inte låta enformig och det är roligare för mig att predika och berätta om jag kan använda olika effekter med rösten.
När jag talade om saken med några arbetskamrater frågade de om man får lära sig det i prästutbildningen. Visst fanns det ett litet inslag av röstanvändning och röstvård, men i min mening alldeles för lite. När jag var församlingsmästare och såg hur de olika prästerna förrättade gudstjänster och förrättningar hävdade jag att alla präster borde gå ett år på teaterhögskolan – och jag tror fortfarande att det inte skulle vara så dumt.
Inte för att det vi gör är teater, utan för att när man är medveten om hur man använder sin kropp och sin röst med gester, mimik och olika sätt att tala, så är det lättare att få fram sitt budskap på det sätt man vill. Lite flera kurser i teater och retorik skulle inte vara helt fel!
Du kan lyssna på mig i radion på YLE Vega i Andrum kl. 6.54 & 9.54 fredagarna 12 och 26 april och sen på vappmorgonen den 30 april. Så får du bedöma själv hur bra jag lyckats använda min röst.
På Arenan publiceras andakterna efter det. Länkarna till andakterna finns redan, men programmen går att lyssna på efter kl. 6.00 den dag de sänds i radio.
12.4 Andrum
26.4 Andrum
30.4 Andrum