Idag för tio år sedan skrev jag det första inlägget på min nya blogg I skuggan av domkyrkan. Då hade jag börjat jobba för att drömmen skulle bli verklighet, men ännu var mycket osäkert och oklart. Jag hade ett stort behov av att får skriva ner och dela mina upplevelser med andra. Det blev en blogg som följde mina studier fram till prästvigningen i maj 2018.
Idag känns det som en evighet sedan den dagen. Fast tiden går så väldigt fort, att det känns som att det som hände för tre år sedan var igår, så har de tio senaste åren fört med sig så stora förändringar för mig att 2014 nu känns väldigt avlägset.
När jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag vuxit och förändrats som person. Jag har lärt mig mycket och jag har fått en helt ny självkänsla. Jag har fått nya vänner och jag har utvecklats både personligt och professionellt.
När jag började studera var jag tyst förundrad över att alla dessa nya studiekompisar ville ha mig med och ville umgås med mig. Min självkänsla var inte särskilt stark, men jag kastade mig in i studielivet med liv och lust. Nu skulle jag ta igen allt det som jag inte gjorde tillsammans med mina jämngamla kompisar för tjugo år sedan. Och det blev en härlig tid med härliga människor. De lyfte mig till nya höjder och jag är fortfarande tacksam och glad för att de så förbehållslöst tog mig med i studielivet utanför föreläsningarna.
Den här dagen för tio år sedan visste jag inte hur bra det skulle bli – men jag hoppades och fick mer än jag kunde föreställa mig!