Kall eller jobb? Mitt svar på en läsarfråga

Hencko kommenterade inlägget En salig blandning och frågade:

Det här var intressant! Har faktiskt många gånger funderat på hur en prästs dagar ser ut. Jag menar, man ser er på era “uppdrag” och jag förstår att de skall förberedas, men vad annat håller ni på med? För även om många pratar om att det är ett kall att vara präst så är det ju också ett jobb. Är det svårt att hålla det privata livet isär från jobbet eller flyter det allt samman till ett?

Jag tror att det finns många jobb man bara ser en bråkdel av, men på nåt sätt känns det som att det är väldigt hemligt vad präster gör när de inte syns nånstans. Jag ska försöka svara på frågan så gott jag kan, men jag vill påpeka att det här är min verklighet. Andra präster har säkert andra tankar och upplevelser.

Vad allt håller präster på med?

Det är ju väldigt olika i olika församlingar. Själv är jag kaplan i en liten kapellförsamling, vilket gör arbetsbilden mycket varierande. Men få se här nu vad allt jag sysslar med…

• Gudstjänster, förrättningar (dop, vigsel, jordfästning) och andakter med alla sina förberedelser. Inkluderar samtal med de berörda vid förrättningarna.
• Samtalsgrupper och andra träffar.
• Konfirmandarbete – månadsträffar, veckoslutsläger och sommarläger. Konfirmation.
• Själavård, personliga samtal och födelsedagsuppvaktningar.
• Verksamhetsplanering och överläggningar med arbetskamrater och kollegor.
• Förbereder, deltar och leder möten. Skriver protokoll efteråt, samlar underskrifter och arkiverar till slut resultatet.
• I samarbete med en liten redaktion skriver, ombryter, publicerar och postar jag den lilla församlingstidningen Församlingslyktan fyra gånger i året.
• Sköter informationen lokalt via affischer, tidningsannonser och sociala medier.
• Ser till att saker och ting kring Meditationsstigen fungerar som de ska.
• Svarar på e-post och i telefon, handlar förnödenheter, kokar kaffe, städar undan, plockar i och ur diskmaskinen eller vad allt som för stunden kan behöva göras.
• Vikarierar mina kollegor på andra håll i den stora församlingen när det behövs.
• Har ett finger med i redaktionen för Evangelisk-lutherska kyrkans Facebook och Instagramarbete.
• Inte att förglömma tiden det tar att ta sig från uppdrag A till uppdrag B under arbetsdagen.

Sen vet jag inte säkert om jag kan eller ska räkna det att jag

• • studerar och fördjupar mig,
  • sjunger med i kyrkokören,
  • bloggar om mitt jobb och mina tankar,
  • ibland håller radioandakter och skriver kolumner,
  • har förtroendeuppdrag inom fackförbundet,

som arbetsuppgifter eller sånt jag gillar och mår bra av.

Kall eller jobb, privat eller arbete?

Det är ett kall att vilja bli präst. För att bli prästvigd krävs ett inre kall (att man själv känner att det är meningen att man ska bli präst) och ett yttre kall (någon församling eller annan lämplig arbetsgivare vill att man ska bli präst). Men sen är det ju också ett jobb, precis som Hencko skriver i sin fråga.

Det är ett annorlunda jobb, för som präst har jag ingen arbetstid. Jag har rätt att hålla två dagar ledigt per vecka, men utöver det är jag i tjänst. Här kommer det an på en själv (och ens förman) att se till att man jobbar rimligt mycket. Jag tycker det är otroligt skönt att inte behöva fundera på om jag jobbar 32 eller 52 timmar den här veckan. Eller om det är en arbetsuppgift att prata med farbror N eller konfirmand M när vi råkas i butiken. Det bästa är ju om man kan hålla sig till ungefär 36-40 timmar per vecka, men det finns ett stort mått flexibilitet i systemet som kräver stort eget ansvar.

Jag vill hålla skillnad på mitt privata liv och mitt yrkesliv, men jag märker att det inte alltid är så lätt. Präst är man 24/7, det går inte att komma ifrån. Jag har åtminstone en kompis som alltid pratar om mig som prästen när vi ses, fast det är fullständigt privat. Jag antar att min kompis fortfarande tycker att det är STORT att jag blev präst. Så det får jag väl bjuda på.

Det är alltså inte så lätt att skilja på privatliv och arbete. Det gäller att vara medveten om var ens egna gränser går och arbeta aktivt för att hålla dem. För mig är det en fördel att inte bo på arbetsplatsen, vilket jag upplever att det skulle vara om jag skulle bo i prästgården. Jag bor inte ens på samma holme. Jag har alltså möjligheten att dra mig undan och ta lite avstånd från arbetet.

Inte för att jag skulle ogilla jobbet eller församlingsborna, utan för att jag behöver ladda mina batterier så att jag kan tjäna på bästa sätt när jag är i tjänst. Det här tror jag att alla präster behöver känna efter vad som är bäst för att hitta sitt eget sätt att förhålla sig till arbete och privatliv.

Som du märker är frågorna inte lätta att ge helt klara svar på. Men det är kanske just en av orsakerna till att jag gillar jobbet/uppdraget/tjänsten/ämbetet. Jag brukar säga att jag har företagarens frihet, men arbetstagares trygghet. Helt perfekt alltså!