Man ska vara försiktig med vad man lägger upp på nätet, sa en kollega här om dagen. Jag blev att tugga på uttalandet och undrade om det var riktat till någon speciell (läs: mig) eller om det var en kommentar i största allmänhet. För det är alldeles sant att det man släpper ut på internet kan bli kvar och spöka där tills internet går under och kanske ännu efter det.
Det händer sig att jag funderar på om det är så klokt av mig att skriva blogg och dela mina tankar med hela världen. Men hittills har jag kommit till slutsatsen att fördelarna uppväger de eventuella nackdelarna. För jag tänker rätt så noga på mina formuleringar och vad jag kan och inte kan berätta.
Dessutom lägger jag ut mina predikningar. En journalist-vän sa ”ut med allt bara” när jag funderade kring saken med hen. En författarvän sa att hen tänker att när något är publicerat så går det inte längre att använda i något annat sammanhang och därför är hen försiktig med vad hen lägger ut. Det finns alltid olika synvinklar och uppfattningar om kring vad som är rätt. Det som är rätt för mig kanske inte funkar alls för dig och vice versa.
Idag fick jag för mig att räkna hur många predikningar jag redan lagt ut på nätet och landade på siffran 75! Det är inte alla predikningar jag hållit, för ibland har jag känt för att låta någon predikning bli en engångsföreteelse, men de allra flesta har jag publicerat. Som det känns nu kommer jag att fortsätta med det. Dagens predikan finns även den under rubriken ”Ordet är mitt” uppe i balken. Eller om du är lite bekväm så klickar du bara här!