Nej, den här gången har jag inte sträckt ut tungan mot ett kallt metallföremål och fysiskt fastnat. Det har jag gjort en gång som barn och slet av en bit av tungans hud i farten. Det var inte roligt och det gör jag inte om. Numera fastnar jag i samtal när jag blir fast med mun. Jag tycker det är ett så roligt sätt att säga att man samtalat med någon längre än man kanske tänkt sig, att säga att man fastnat med munnen.
Jag gillar att gå till lunchstället i byn ungefär klockan tolv, för då är ”alla” de andra där och man kan njuta av goda samtal och många skratt till maten. Idag kom jag mig iväg lite senare än tänkt. Utanför lunchstället stod några arbetskarar och diskuterade. Vi hälsade på varandra och jag blev åter en gång önskad välkommen tillbaka.
En av männen tackade för hälsningarna och berättade att jakten varit lyckad. För här om dagen pratade jag med en annan man på färjan på väg till Houtskär. Jag var på väg till kyrkan, han på väg på jakt. Jag bad honom hälsa jaktlaget för jag visste ju att där var flera jag känner, och önskade dem en god och trygg jakt.
Det är de här spontana samtalen som jag gillar så väldigt mycket. Vi kanske talar om väder och vind, jaktlycka eller en smaklig lunch, men jag tänker att vi bygger församling som Åbo-herden Mia skulle säga. En gemenskap består av människor som på nåt sätt kommunicerar med varandra och bryr sig om varandra. En församling är en gemenskap och en gemenskap är en församling. Eftersom vi är bekanta och du med varandra blir tröskeln så mycket lägre att ta kontakt när det behövs.
Samtidigt har jag idag reflekterat över att det här inte faller sig naturligt för alla. Jag minns gången i badhuset i Kasnäs där jag satt i bubbelbadet och pratade med några herremän. Jag tror faktiskt att det handlade om jakt den gången också. När jag berättade om det för en kollega sa hen att hen aldrig i världen skulle gå i badhuset och prata med främmande personer. Än mindre avslöja att hen är präst. Så kanske jag är lite vrickad?
Skulle nog ha svårt att bo i en stor stad. Visst kan det ibland kännas irriterande att i en liten stad hela tiden träffa människor man åtminstone är bekants bekant med tex. i butiken. Någon fd. klasskamrats mamma,systerns väns man. en för det mesta känns det tryggt. Händer det mamma något har hon bekanta nära. I en stor stad ringer ingen om man inte sett sin granne på några dagar.
Visst skvallras det mycket kan vara en liten byns nackdel byns skvallertanter som tror det vet allt.
Allt har för och nackdelar. Självklart är skvaller en nackdel, men omsorgen som finns i små samhällen är ändå guld värd. Speciellt när det händer någon något.
Har samma förmåga att prata med främmande personer och ofta blir det riktigt trevliga ja rent av roliga samtal. Att ”bli fast med mun” är en förmåga som är till gagn tycker jag men inte mina barnbarn om de råkar vara med. Många roliga samtal har det blivit under åren . Var glad för den förmågan, du är inte vrickad , eller så är vi många som är vrickade ..ha ha
Ja många trevliga samtal kan man få när man inte är blyg och att vara lite vrickad är kanske inte så dumt ändå.
Ja, att vara mycket social hör väl ihop med att också vara ensamvarg, å ena och å andra sidan, det finns ju någonting som kallas homeostas = jämvikt.
Ha en bra dag!
Att vara socialt begåvad, måtte vara en stor gåva, i synnerhet i vissa yrken, vilket Jaenettes text här är ett skolexempel på. Att ”fastna med munnen” brukar ibland också kallas ”butiksterapi.” det är ett bra uttryck, som kan användas litet var som helst.
I många yrken borde den sociala förmågan nästan vara obligatorisk, men vi vet alla att så inte är fallet, man kan bli präst, socialarbetare, butiksbiträde, läkare, sjukskötare osv osv utan att vara speciellt social, sen får man ta konsekvenserna av situationeen med att försöka lyckas i sitt jobb när man saknar grundförutsättningen att göra det. Det måtte vara hemskt att t e x vara präst om man inte tycker om att umgås med och vara intresserad av människor. Att den mesta kommunikationen med församlingen då sker från den upphöjda predikstolen kan ju inte vara det lättaste sättet att ”bygga en församling” på.
Detta var några spridda tankar, välkommen tillbaka Jaenette
Tack Siv!
Det är nog mångt och mycket som underlättas av att vara social. Sen är jag av den sorten som är lite 50-50 av social och ensamvarg. Jag älskar människor och samvaro, men behöver dra mig undan för ensamtid och återhämtning. När man känner sig själv går det bra att kombinera det här.