Det har inte blivit så tätt med uppdateringar här på bloggen på senare tid. Eftersom jag inte träffar så många människor får jag inte så många tankar att behandla på bloggen, känns det som. För sen jag blev arbetslös och senare hemma arbetande har jag insett att jag behöver intryck av andra människor för att komma med egna tankar och ord. Men nu ska jag bekänna att det kommit ett hinder till den senaste veckan.
Tidigare i vintras kom jag mig för att väva slut en ränning som stått och väntat i 10 år. Men att lägga upp en ny ränning kändes som ett för stort projekt att börja på nu på våren, när trädgården strax krävde min uppmärksamhet och båtsäsongen lurar bakom hörnet.
Jag har aldrig tänkt att jag skulle vara en stickande människa. Jag har sagt att jag föredrar att virka. Jag har haft två stickprojekt på gång i typ 10 år (kanske mera) som jag aldrig fått klara. Nu plötsligt när alla – ja i alla fall nästan alla, stickat Strömsötröjor, plockade jag fram mina halvfärdiga projekt och på bara en helg var de plötsligt klara.
Förra måndagen åkte jag till garnaffären och köpte en stor kasse full med grått garn. Samma kväll lade jag upp 208 maskor på en rundsticka och började sticka. En vecka senare hade jag stickat 40 cm på någonting som förhoppningsvis blir en Strömsötröja åt mig.
Så nu får jag inse att jag åtminstone för stunden är en stickande människa. En frenetiskt stickande människa – för jag kan ju inte släppa sticksömmen alls.
Några upptäckter har jag gjort under tiden jag stickat:
- Jag ser mycket mera på teveserier – för då kan jag sticka samtidigt.
- Det är otroligt mycket trevligare med webbinarier o möten nuförtiden.
- Jag slöscrollar betydligt mycket mindre på facebook, för jag är ju upptagen med att sticka.
- Jag har fått omdefiniera mig själv. Åtminstone just nu är jag en stickande människa…
Så jag beklagar om det inte kommer så många blogginlägg på en tid framöver. Kanske blir det en tröja istället.