Jämlikt och tillgängligt, ja tack!

Miina kommenterade mitt förra inlägg så här:
Det bästa som kommit ur corona, är just dessa digitala sändningar från församlingen, tycker jag! Plötsligt blir jag jämlika alla andra! Jag kan delta i vilken mässa jag vill (som sänder digitalt)! Att använda rullstol är i 80 % av fallen ett hinder när det handlar om att besöka en kyrka. Jag förstår situationen, att man sällan vill “förstöra” utseendet på kyrkan (ja, det svaret har jag fått ett flertal gånger), men jag tycker absolut att tillgängligheten borde vara högre prioriterad för att skapa en mer jämlik kyrka. Allt detta, helt utanför ditt inlägg, men det var just ditt inlägg som drog igång mig. 🙂

Det är två saker jag vill bemöta.

Ett. De digitala gudstjänsterna gjorde det plötsligt möjligt att till exempel delta i gudstjänsten hemma i köket medan man tillreder söndagsmiddagen eller att fira gudstjänst i en annan församling som ligger så fysiskt långt borta att det är svårt att delta fysiskt en helt vanlig söndag. Inte att förglömma hur det hjälpte alla dem som är fysiskt begränsade av någon orsak att delta.

Jag tror att det här gjorde gudstjänstdeltagandet mera jämlikt och är värt att åtminstone till någon del bevara även efter att vi inte längre måste fira gudstjänster på distans. Ändå vill jag inte säga att de digitala gudstjänsterna skulle vara bättre än att man är tillsammans på plats och ställe. Digitalt är ett komplement och ett alternativ.

Två. Tillgängliga kyrkor. Det är ett dilemma att renovera kyrkor så att de blir lätt tillgängliga för alla. Ibland är det hart när omöjligt att göra det utan stora, dyra ingrepp i byggnaden, MEN det handlar om vilja. En instans som jag upplever att saknar vilja är Museiverket. Jag har haft lite insyn i två renoveringsprojekt av medeltida kyrkor och jag har fått känslan av att Museiverket saknar förståelse för att kyrkorna är församlingarnas bruksbyggnader som de använder i sin verksamhet. Museiverket verkar hellre vilja konservera kyrkorna och göra om dem till muséer över forna församlingsverksamhet. Jag tänker också att ögat vänjer sig med omändringar bara de är väl gjorda.

Som du kanske märker blir jag lite upprörd när jag börjar skriva om kyrkors funktionalitet och renoveringar. Som tidigare vaktmästare har jag svårt att acceptera att kyrkor inte ska få vara moderna, funktionella och tillgängliga byggnader för församlingens verksamhet även om byggnaden är medeltida. Och arkitekter ska jag inte ens gå in på för då finns det stor risk att min text behöver censureras rejält. Jag säger bara: ”förståelse för församlingens verklighet, please!”

Till slut ska jag ändå lyfta fram att kyrkor är ett särskilt knepigt kapitel på grund av kyrkolagen. På Evl.fi kan man läsa följande: De kyrkliga byggnaderna är en del av Finlands nationella kulturskatt. En kyrklig byggnad som är byggd före år 1917 är enligt kyrkolagen underkastad byggnadsskydd. Skyddet omfattar också den fasta inredningen, de målningar och konstverk som hör till inredningen samt gårdsplanen.