När jag vaknade i morse öste regnet ner. Stundtals var det hagel och snöslask. Det var en riktigt höstlig morgon, men det passade mig utmärkt.
Jag åt morgonmål i lugn och ro läsande boken jag började på igår. Sen förflyttade jag mig till min fåtölj och fortsatte läsa min bok. Jag övervägde att tända en brasa i kakelugnen, men jag ville inte lämna boken, inte ens för en liten stund.
När jag ger mig tid att läsa skönlitteratur, om det sen är deckare, kärleksromaner eller historiska skildringar, så blir jag i det närmaste okontaktbar. Jag sjunker in i bokens värld och läser tills jag läst ut boken. Det är en fantastisk paus från verkligheten och jag kan utan problem läsa en hel dag och nästan hela natten om boken fångat mig.
Den här gången läste jag sista boken i Jan Guillous skildring Det stora århundradet. Som kuriosa får jag erkänna att jag ända sedan jag på en körresa i gymnasiet var uttråkad och lånade en bok av en av kompkillarna, det råkade vara Coq Rouge av Guillou, har jag varit förtjust i Guillous sätt att skriva. Efter den boken sträckläste jag alla de övriga nio böckerna i Hamilton-serien på en sommar och efter det har jag läst alla böcker han gett ut.