Igår kväll var det en författarkväll i Åbo domkyrka där Gustav Björkstrand, Christa Mickelsson och Sofia Torvalds samtalade. Både Gustav och Christa hade skrivit en bok om sina liv. Gustav lite längre och Christa lite kortare, men båda hade omvälvande erfarenheter att dela med sig av.
Det var fint att få höra dem berätta och det som fastnade allra mest i mitt minne var en del av Christas svar på frågan vilka råd hon skulle ge någon annan som råkar ut för en sjukdom eller olycka som ställer livet på ända. Hennes råd var att omge sig med bra och omtänksamma människor och när olyckan är framme gäller det att omge sig med ännu flera fina, goda, omtänksamma personer.
Det låter kanske lite utmanande, men det handlar alltså om att vårda sina relationer. Att genom livets alla skeden bry sig om varandra, så att man i nödens stund har en trygg grund att stå på i sina relationer. Livet drabbar oss alla på sätt eller annat och då är det guld värt att ha en stark stödgrupp att luta sig emot.
Det är nog helt klart att när man drabbats av tunga tider i livet växer och mognar man – ofta mot sin vilja. Christas motgångar har gett henne en djup vishet om hur viktigt det lilla i livet är. En dyrköpt vishet som nu bär henne vidare.