Nu är det ju inte bara text som ska produceras, utan också videomaterial. Iförrgår kämpade jag med att få en ynka liten andakt så som jag ville. Jag tappade räkningen på provsnuttar och omtagningar innan jag var nöjd. Ibland skrällde ljudet. Ibland hörde man mina andetag. Ibland blev bilden sned. Ibland var ljuset för dåligt. Ibland blåste det för mycket. Ibland stakade jag mig på orden. Ibland gick det nästan bra.
En skärmdump från den kommande andakten
När jag trodde att jag hade andakten ”på burk” hade jag ändå en massa irriterande vindbrus i ljudet. Det upptäckte jag när jag kontrollerade filmsnutten i datorn. Så igår blev det ett nytt försök. Jag besökte tre stränder innan jag hittade en skyddad vik som lämpade sig för inbandning. Sen drog jag genom andakten för sjuttioelfte gången och när jag ska kolla hur det blev ser jag att jag inte bandat alls. Suck. Sjuttiotolfte gången blev det sen den slutliga versionen.
Det skulle säkert vara lättare att ha någon med som kamerapersonal, men ensam har jag mera frihet att prova på olika saker i det oändliga, utan att den andra blir nervös på mig. Dessutom har jag ju inte helt växt ifrån mitt två-åriga jag som deklarerade ”kan själv”.
Andakten jag spelade in igår kommer ut på församlingens facebooksida i morgon kväll kl 18. Tills dess får du ge dig till tåls.