Jag talade med en församlingsmedlem som bad mig utföra ett av prästens viktigaste uppdrag, med tillägget ”om det inte är till besvär?”. Det tillägget gör mig mjuk inuti, full i skratt, riktigt ledsen och lite förbannad, allt på samma gång. Den ödmjukheten´som frågan signalerar gör mig mjuk inuti. Full i skratt blir jag för att någon tänker att det är ett besvär för mig att göra mitt jobb, jag får ju lön för att göra det! Ledsen blir jag för att någon tänker att prästen har bättre saker att lägga sin tid på än att ta hand om sina församlingsbor. Och förbannad blir jag för att någon, någon gång, någon stans planterat den tanken i människors tankevärld.
Församlingsbon tänkte att det på något sätt var själviskt att be om prästens tid för sin egen del. Men att be en präst göra sitt jobb, följa sin kallelse och gå i Guds ärenden är aldrig själviskt. Gud gjorde sig rejält med besvär när han föddes till människa, gick omkring och försökte lära oss något och till slut, det allra besvärligaste, dog på ett kors. Så en präst ska väl nog kunna besvära sig med att ge en timme av sin tid för en församlingsbo?
Så kära du, om det känns så att du behöver prata med en präst så ska du inte fundera på om du är till besvär! Ta kontakt, be om hjälp.
Förvisso har präster också bara 24 timmar i dygnet, så det kan hända att just din präst, just nu har väldigt fullt upp, men det brukar nog gå att komma överens om en stund för dig också. Hur det ligger till vet man aldrig före man frågat.