I förrgår ordnade Pargas stad ett möte för information och diskussion kring skolans framtid i Houtskär. Det är en fråga som engagerar alla Houtskärsbor. Från stadens håll finns det olika alternativ man nu arbetar med. Ett av alternativen är ett samarbete med församlingen.
Där satt jag med på mötet. Det enda jag uttalade under hela kvällen var mitt namn och min titel. Ändå var det en församlingsbo som viskade åt mig att det var bra att jag var där. Och ibland är det så, det räcker med att man är där.
Jag hade ingen annan uppgift än att lyssna och finnas där. Det är sist och slutligen ingen liten uppgift. Ibland, i andra situationer, är den oändligt svår.