Åter en gång tänker jag kring ord och återkommer till Fransiskus av Assisis ord: Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord. I vår kyrka använder vi väldigt många ord och ibland undrar jag om vi verkligen behöver så många ord.
Det som tydligen gjorde störst intryck i gudstjänsten i söndags var att en av gudstjänstdeltagarna började hosta och det ville inte ta slut. Så under ett musikstycke tog jag glaset med vatten som jag hade för säkerhets skull på altaret och förde det åt den som hostade. För mig var det en enkel sak att göra och jag tänkte inte dess mera på det, men personen blev överraskad och tackade efteråt. Det enklaste, mest medmänskliga, är den bästa predikan av evangelium och det kan vi alla göra.
Ett glas vatten (Pixabay)
Jag minns inte vad det var jag läste, men jag minns orden pastor (herde) och minister (tjänare). Jag fastnade på dem för att jag själv kallar mig pastor rätt så ofta, men tänker ändå på min uppgift mera som en tjänare än en herde. Samtidigt är minister ett ord som för tankarna till statens ledare och regeringens medlemmar. Att en minister är en tjänare är det knappast nån som tänker på i de sammanhangen.
Nån kanske tänker att vad spelar det för roll vilka ord vi använder och vad de ursprungligen har betytt. Språk utvecklas och det är sant att det inte alltid har någon större betydelse vad orden har för ursprung. Det är viktigare hur vi uppfattar dem och reagerar på dem idag.
Ord kan väcka starka reaktioner och en del ord ska vi helst inte använda. Det vet vi alla i dagens polariserade värld, där en del ord på sina håll är förbjudna och kan leda till starka replissalier. Samtidigt är det viktigt att inte försköna och undvika att tala om saker vid deras rätta namn.
Jag tänker att ord vi ska undvika är ord som nedvärderar andra och som upplevs som stötande av dem som orden berör. Ord vi inte ska gå med på att undvika är ord som förbjuds av odemokratiska ideologiska orsaker. Det som kallas censur. I ett jämlikt och demokratiskt samhälle ska vi kunna diskutera också det som upplevs som obekvämt och jobbigt. Vi måste kunna diskutera svåra saker vid deras rätta namn för att alla ska kunna ha det bra.
Ifall du undrar om jag också predikade med ord i söndags kan jag bekräfta att jag gjorde det. Mitt manuskript kan du läsa här.