En dag med Borgåmått

Igår gjorde jag en resa till Borgå. Det kändes som en alldeles speciell dag och resan som ett stort äventyr. Efter en lång tid utan resor någonstans alls är en tripp till Borgå lika uppskattad som en weekend i London – ungefär. Eller kanske rent av ännu mera!

Orsaken till resan var att jag skulle få ta emot intyget över avklarad pastoralexamen. Jag hade förstås kunnat be domkapitlet sända det på posten, men det kändes som en så efterlängtad stund att jag gärna ville vara på plats eftersom jag hade möjlighet till det.

Att avlägga pastoralexamen är inget annat än att infinna sig på domkapitlet och ta emot ett papper. Förr krävdes det tentamen och provpredikning och jag vet inte vad allt, men det har man avskaffat. Så på ett sätt var det en lång dag med många kilometer bakom ratten för en fjuttigt liten stund med domkapitlet. Men visst var det högtidligt och fint att få stå där bredvid biskopen när han läste upp intyget över pastoralexamen. Nu har jag vunnit befordringsrätt till ordinarie prästtjänst!

Med intyget i hand får jag nu gå vidare mot nya utmaningar. Vad, när, var, och hur vet jag inte, men tids nog får vi se vad det blir. Gud har allt på koll och det räcker.

När jag började studera teologi blev min mentala temasång Taizésången I min Gud har jag funnit styrka. Den sången återvänder jag fortfarande till. Då fokuserade jag på raden Han har öppnat för mig en väg, idag känns kanske raderna och bytt min ängslan i jubelsång mera aktuella.

I min Gud har jag funnit styrka,
i min Herre har jag allt.
Han har öppnat för mig en väg
och bytt min ängslan i jubelsång
och bytt min ängslan i jubelsång.

Klicka här om du vill lyssna till sången på Youtube.

PS. En förklaring till uttrycket Borgåmått kan du läsa här.